St08ckholm

Förr om åren har man väl tittat på dem - årskrönikorna. Rapports årskrönika, Sportspegeln minns OS, Agnetas nyårskarameller and so on. I år har jag insett att jag inte inser vad som är meningen med dem. Pinade mig igenom OS-grejjen på SVT i går (nej, jag orkade inte resa mig ur soffan) och började fundera över fenomenet. Jag ville inte se vad som hände på OS i somras men det var INTE för att jag redan visste hur allt slutade, nej tvärtom. Jag såg verkligen INGENTING från OS 2008 eftersom jag jobbade hela sommaren och redan för fem månader sedan hade glömt bort att det faktiskt var ett OS-år. Alltså intresserar dessa program de som redan har sett allt. De spelar på människors behov av arkivering och några försök till att hålla kvar det gamla. Det är i alla fall min teori. De som minns vill minnas dubbelt så mycket men de som redan har glömt kan lika gärna glömma att de aldrig mindes. Hängde ni med?

Däremot kan det vara kul att sammanfatta vad man TYCKTE om året lite fint för sig själv och eftersom du läser detta kommer du inte undan mina oerhört offentliga tankar. MOHAHA!

Förra nyårsafton lovade jag och några till (kommer ni ihåg? nej ni läser ju inte ens den här bloggen...justääää) att 2008 skulle bli DET BÄSTA ÅRET EVER! Det började bra och slutade ännu bättre.

Men det finns EN sak som inte var kul. Det enda negativa jag kan komma på faktiskt.

Min pluttelillebrorsa växte om mig.

Gott nytt år!