St08ckholm

Vet inte om jag har så värst mycket att säga. Har slappardag idag och ska inte göra någonting intressant. Ni vet, äta frukost lååångsamt, klä på sig halvt, göra nånting ointressant i nån timme innan man äter lunch lååångsamt, lyssna på mysig musik, känna sig liiite bättre än alla andra, tända ett kladdkakedoftande ljus och fika låååångsamt, planera nåt kul och vänta på att man ska äta middag lååångsamt framför Dobidoo (Ralf Gyllenhammar ska ju trots allt vara med), slötitta på nån film och sen sova låååångsamt innan helgen är slut.

Vill höja en varningens finger: frys inte in KESO, iallafall inte om ni planerar att äta den sen. Ingen höjdare...

För er som bor i Sveriges femte största stad får ni planera in INGENTING på tis, ons, tors nästa vecka för då kommer en superstjärna på besök. You don't want to miss it!

Nej, för alla er som liksom jag har en mysdag så ska ni få ett youtubetips att gosa in er i. Använd bara pekfingret (INTE tummen) ock klicka HÄR. Ett litet bevis på att intelligensen är omvänt proportionell mot hur långt västerut man reser. Enjoy!

Mormor hittade en gammal TV-tidning från -84 nyss med Herreys på. Dagens historielektion!

...fem skivor för 249 spänn!



Det var vad jag äntligen bestämde mig för efter en dryg timme inne på Record Hunter när ruskvädret härjade utanför. Det blev även ett par svarta byxor och tre olika sorters te innan min shoppingtur för mig själv var över. Hem bar det fort som blixten för att middagen inte skulle bli sugigt sen. Och vilken middag sen! Martinas mumsiga morotssoppa, nybakade fullkornslimpor med dinkel och äppelkaka med en sås på minifraiche med vaniljsocker, kanel och kardemumma. Mumma!

Nu ska jag lyssna på mina nya bäbisar och hoppas att nån av dem ska innehålla nån form av lyckopiller.

För att komma i rätt stämning, klicka här. Sen kan ni börja läsa med den rätta musiken i bakgrunden.

---

Ja. Nu har jag utforskat ännu ett ställe på vår mystiska jord, och vilket ställe sen! Redan på bussen dit förstod jag att Värmland inte skulle bli ännu ett tråkigt landskap som man bockar av på listan (som t.ex Öland och Småland som jag, NO OFFENDS, inte har så mycket till övers för. Ni får väl övertyga mig om ni inte håller med!) över saker man ska ha sett för att geografilektionerna i fjärde klass inte ska kännas HELT onödiga. När vi fick en ny busschaufför i Ööreeberoo som pratade värmländska log jag så där fånigt som man bara gör när man är riktigt lycklig.

Eftersom jag vet att alla kanske inte kommer att komma till detta hörn av Sverige så kommer här en snabblektion. Jag tänker dock inte upprepa mellanstadiefrökens fakta utan här kommer lite roligare saker att veta:

Jaa, är egentligen för hispig för att få ner nåt här men försöker ändå. Ska på en liten minisemester till Värmland. Har inte gett det landskapet en riktig chans förut. Har nog bara varit där över en dag som längst, på Mårbacka för kanske tio år sedan. Nej, men vi måste ha bott över någonstans då... HUR kunde jag glömma! Vi bodde ju på Scandic i Säffle! (det ligger väl i Värmland?) Jag ber om ursäkt pappa. Det är faktiskt liiite illa att glömma en sån sak efter att ha hört "Säffle, ge mig en kopp kaffe" i tjugo år...

Jaja. Inte blev jag mindre virrig efter att ha pratat med Eric, den......jaa....det finns inget ord. Jag beundrar honom något enormt. 

Nej, för att lugna ner mig lite satte jag på skivan med Christer Sjögren som jag köpte till mormor i måndags och faktiskt, just nu började låt nr. 14 och vilken tror ni det är...? "Ack, Värmeland du sköna." Lite kusligt nästan... 

Nu ska jag försöka packa klart. Vet att det händer lite saker i Linkan. Liza, kom igen nu. TELL US!!!!

Ja, livet rullar på här i stan, sakta men säkert. I går bakades det bullar och jag fick ytterligare bevisat att man måste vara koncentrerad när man bakar... Antingen struntade jag i hur många bullar det skulle bli enligt receptet eller så tänkte jag: "De skulle kunna vara DUBBELT så goda, de skulle kunna vara DUBBELT SÅ STORA!"... Jaja. De gick iallafall att äta.

Jag har faktiskt lite kändisspan:
Ulf Elving - satt och gjorde radio i Söderhallarna i fredags
Fredrik Strage - mötte jag också på Söder, svår att känna igen utan glasögon
Martin Stenmarck och Hanna Hedlund - såg aningens stressade ut på Tegnérgatan i dag

På tuben på väg hem från min stadstripp idag fick jag ett underbart exempel på "tugget". En artonårig kille satt mittemot mig och pratade liite för högt i mobilen med olika kompisar. Här får ni lite smakprov. Sätt igång och träna in:

"Men hade ni inte henne idag? Asså det är ju helt knas! Fett med läxor asså, värsta fetingläxan!"
"A, såg du några shteekiga ettor då?"
"Anne ska ha feta festen på fredag, typ."
"Ja, vi hörs! A, jag ska bara ut och hoppa framför tåget nu. Haha, vi hörs!"

Jaa, om en vecka förhör jag er!

Och nu till något helt annat: Ni kanske inte var så många som liksom jag satt framför TV-apparaterna i lördags och väntade på det nya underhållningsprogrammet "Dansbandskampen" men här får ni min syn på saken. Jag vet inte varför Peter Settman var nervös, men bedrövligt blev det vissa stunder... Hoppas det blir bättre nästa vecka. För jag kommer titta då. All underbar musik som får mig att vilja flytta till Malung gör att jag ger programmet en chans till.

Kanske var det sockerkicken jag fick från kladdkakan jag åt för jag bara sög åt mig alla låtar och utbudet i min mobil kommer imorgon vara hur blandat som helst. Jag kan se följande spellista framför mig:

Kom hem - Barbados
Haffa - Ison&Fille
Rock n' roll highschool - The Ramones
Viva la vida - Coldplay
Koka kola veins - The tough alliance
Every little thing - Carlene Carter

Snälla förbered er för att skicka mig på musiksmaks-rehab. I'm gonna need it!

Idag vaknade jag till ett, nästan för vackert, höstväder. När björklöven lyser i guld istället för gult måste man ut för att inte få dåligt samvete. Hökarängsslingan i all ära men jag ville längre bort och inte nödvändigtvis in bland träden. Jag hade en aning om var Stockholm är som finast i solsken.

På tunnelbanan in till Söder var det inte mycket fart, som vanligt en tidig lördagsförmiddag. De som skulle hem från festen kvällen innan har redan hunnit hem och däckat i sina egna sängar och det är inte förrän fem, tio år senare som de med sina nyköpta barnvagnar intar tunnelbanevagnarna igen vid den här tiden på dygnet.

Väl inne vid Medborgarplatsen sneddar jag över Björns trädgård med alla lekande barn och går in på Tjärhovsgatan, men dit ner når inte solens strålar och jag skyndar framåt. När jag kommit uppför trapporna vid Den norske kirken kan jag andas ut och ett lugnare tempo tar över mig. Det är som en helt annan tid och en annan värld bland de röda trähusen med höga plankstaketen. I en liten gränd hittar jag Siste styverns trappor och nedanför dem platsen jag hade i tankarna.

Per Anders Fogelströms terass. Hetaste kandidaten till utmärkelsen "Mitt favoritställe i Stockholm". Antagligen var det även hans, men vi kan väl dela? Det här är den sidan av Stockholm jag vill se. Den sidan jag skulle vilja visa andra och, på gott och ont, även den sidan de flesta bussturister får se.

Jag lyssnar på några bredvid mig:

"Där borta har vi Slussen och Gamla stan. Slottet ser ni där och vid de där höghusen ligger Sergels torg, Plattan. Kungstornen där Kungsgatan går, som vi korsade vid Sveavägen förut. Det där är Skeppsholmen och Kastellholmen och Vasamuséet där bakom. Ni ser taket som masterna sticker upp igenom." "Vad är det för trafik på det här vattnet då?" "Jaa, det är mest färjorna till Djurgården. Där borta har ni Waldemarsudde." "Jaha, jaa."

De tystnar och går vidare.

Det där är väl vad de flesta turister ser och får se. Jag ser något helt annat.

Tittar jag ner ser jag Stadsgårdsleden och "The Walk of Hang Over", gångbanan där många går in till stan när de kommit från kryssningen eller Finlandsbåten. Antalet ölburkar per capita borde vara högre här än på någon annan gata i stan. Det var där jag gick med DIg en gång, fast utan bakfylla. För min del i alla fall. Det var närmare slutet än början på den historien.

Tittar jag längre ut ser jag Kastellholmen som jag upptäckte med dig och själva kastellet där vi posade på alla korten, en varm junikväll efter glass i Gamla stan på vår första rundvandringstur.

Gamla stan, ja. Bakom det där gröna taket därborta ligger stället man ständigt återkom till med mer eller mindre skam i kroppen. För hög och fantasilös musik och fotbollsmatcher från världens alla hörn på TV-skärmarna uppvägdes av den billiga ölen och att det faktist hade blivit något av en samlingsplats efter jobbet. Det var även där historien med DIG tog ordentlig fart. Kanske gick det för fort men gjorde det någonting?

Går man sedan halvvägs till det nattöppna Mc Donald's kan man kliva på färjan, där delar av historien med både DIG, DIg och Dig utspelat dig, och kliva av på Djurgården. Då hamnar man utanför portarna till Gröna Lund. De två höga torn som man ser härifrån var jag uppe i för första gången med Dig. Hade vår historia ens börjat då?

En sak är i alla fall säker. Det var på den marken jag för första gången såg både DIG, DIg, Dig, dig och diG. Fem olika historier, med olika mening, som slutade på olika sätt fast ändå likadant, eller?

När jag står här i solen och tittar ut ser jag den vakraste sidan av Stockholm, den sida där största delen av min sommar utspelade sig.

Men Kerstin då!  "I mitt(sitt?) lugna bo" är ju slutet på Björnen sover!

Angående de svarta och blåa kuddarna var det så att jag var och boxades med Maria på Friskis. När jag kom dit var det så att jag kände igen instruktören...eller han påminde mig om någon snarare...i slutet av passet kom jag på att det var Mårten Andersson han påminde mig om! Jaa så mycket händer det alltså i Liköping...

Imorgon blir det lite leksaksförsäljning och sedan blir det utgång på kvällen. Tema Hot and Spicy, så det blir ju ungefär som vanligt alltså :P

Jag vet inte vad vem gör med Liza där borta men kräver en förklaring vad gäller de sönderbankade kuddarna!?

INTERNVARNING: Tora, kom att tänka på dig och våra Assosiationsstörningar vi hade när vi läste psykologi. I går morse i köket utspelade sig följande i min hjärna: "Mm, banan ska jag ha i...(filen)...i mitt lugna bo". Det sista till melodin av Mors lilla Olle. Jaa gott folk, den här stan har sina baksidor också. Ensamhet är väl ingen jättebra stimulans för hjärnan...

Ja, och här i Linköping händer det inte så mycket. Det har trillat in ett mail med dåliga nyheter från Idre, och nu pratar vi inte mer om det! Men om man ska se det från den ljusa sidan finns det nu en chans att jag återigen förgyller huvudstaden med min närvaro (Ja ödmjukhet är överskattat). Ska kolla lite mer på det framöver...

Nu ska jag vila mina armar som är alldeles överansträngda efter att ha bankat skiten ur ett par kuddar i 1½ timme.

Hej alla glada! Och förresten, ni andra kan också få vara med för ni kan få lite pepp i det här inlägget.

Det här fina vykortet fick jag idag och mormor var inte sen att påpeka hur likt mig det var. Tack! Jag tar det som en komplimang.
Så här roligt har jag haft annars idag:  Humor på hög nivå...

Nej, men dagen kunde inte ha slutat bättre än att jag än en gång snubblade över en intervju med Tomas Di Leva på TV. Se den gärna själva på SVT. Programmet var Sverige! När jag får egen lägenhet ska jag ha en tavla med hans ansikte på i vardagsrummet som jag kan titta på varje morgon och tänka på det han sa idag: "När man ser sig i spegeln varje morgon ser man den som kan rädda världen just idag." Eller:

 "Även en dålig dag är en bra dag för att man kan lära sig så mycket om hur man fungerar." "I botten på varje känsla finns oändlig lycka."

Jag vet varför pensionärer aldrig är sysslolösa - de har alltid något att klaga på om de inte har något bättre för sig. Tveksamma? Då har ni inte försökt att titta på "Äntligen Hemma" med min morfar. På mindre än sju minuter lyckades han få in:

Vad i helvete? Målar han med vit färg på det gröna?

Nej, det kommer flagna.

Det blir roligt att dammsuga det taket.

Brandförsäkringen kommer höjas på grund av det där taket.

Allting med en litet överlägset flin. Han vill liksom lite för mycket och det märks att han bara slänger ur sig det första klagomålet han kommer på utan att riktigt tänka sig för innan. Den vita färgen var nämligen bara grundfärg och det var inte alls något fel på att de målade över den gröna fasaden.

Ja ja. För övrigt har jag klarat av första dagen på min jobbräd på stan. Jag har genom dagen avverkat: Media Store, Akademiebokhandeln, Pocket Shop, Panduro, Rigoletto, Stockhome, Duka, Naturkompaniet, PUB och Granit. Några CV:n fattigare kunde jag ändå åka hem ganska så nöjd. Ska fortsätta med söder och SVT imorgon.

Jaa, det var det som hänt här uppe. Över till Liza:

... att klå Lizas kändisspan. Kicki Bengtsson köpte våfflor av mig idag. Nej, det gick inte. Men men... Lite coolt för gaalna sportdårar kanske?

Hon har ju iaf stått så här nära en som smäller liite högre? =)

Whatever? Det var bara det jag hade på hjärtat. Lite avundsjuk...

Ja det är just vad jag gör idag. Jobbade mitt första och sista nattpass på Subway inatt så tycker nog att jag har förtjänat det. Höjdpunkten under natten var när en lagom lullig Matte från Bygglov kom in i sällskap med en något lulligare Daniel da Silva. Ja mina damer och herrar, ett riktigt kändisspan kl. 2 på natten i Linköping!

Hej, hej! Liza är nu på väg ner till guld och gröna skogar igen. Ta hand om henne annars tar jag tillbaks 'na.

Efter några timmar på jobbet åkte jag in till stan och träffade Martina för att gå på inspelning av Parlamentet! Sjukt kul och LÄTT värt 40 ynka spänn! Na-h-ajs! Självklart blev det ju inte sämre av att Johan Glans var där! Så ni får inte ha så mycket att göra på söndag kl. 20.30 förutom att titta på TV4 (ja, Eric. Ännu mer reklam). 

Dagens kändisspan förutom komikerna:
Christer Björkman - på TV-huset
Adam Tensta - också på TV-huset
Kim Sulocki - med cykel med barnsits på Norrmalmstorg
Någon manlig skådespelare (som liknade Henrik Lundström bakifrån) på Max.

Just nu sitter jag och tittar på det mest politiskt korrekta programmet man kan hitta i TV-tablån just nu...ja, just det - Idol. Ett bra typexempel: En av tjejerna har gjort ett ganska intetsägande framförande och får oförtjänt bra kritik och lovord bara för att hon är snygg och Peter Jihde, som för övrigt är den enda stjärnan i programmet, säger: "Ja, hur kändes det att ha tjugo dansare runt dig? Det har du inte varje dag i Växjö, va?" Det givna svaret är ju ett lite spydigt "Jo." men så kul har vi det inte på TV4, nej. Hon svarar istället: "Åh, det är underbart. Man får en sån gemenskap och de är ju så duktiga!" BOORING!!!!!!!!!!!!! Nej, jag ska bara se hur det går för Lars och om han är så mysig som alla säger.

Såg förresten en kul reklam och exempel på småstad som vill marknadsföra sig själv coolt. Mamma, gissa vilken stad...jo, som alltid....Torsby. (Mamma och jag har en teori om att ALLT har någonting med Torsby att göra på ett eller annat sätt). I alla fall, Torsby gör en reklam vars tyngsta grej de vill få fram är sin skidtunnel, och det ÄR faktiskt någonting att skryta med men sedan, i slutet av TV-snutten vars pris jag inte ens vill tänka på (akta så att ni inte gör en Island och går mot konkurs), har de slängt in en bild på filmen "Rallybrudar" och klämmer in något i stil med: Och här valde de att spela in filmen Rallybrudar. Jaa, den staden slutar aldrig att förvåna mig.

Nu har jag bara en sak till att klaga på: jag råkade trycka på nån nedrans knapp så att "överskrivningfunktionen" på mitt tangentbord aktiverades. HUR FÅR MAN BORT DEN???!!! I'm going mad more or less. Mest more. HJÄLP!

Det var INTE alls den serien som fick upp mina gröna för de underbara ljuva toner som kallas det norska språket (börjar kanske glorifiera lite väl mycket nu), utan det var ca sex år tidigare när "Syv søstre" visades på TV4, med den förståndshandikappade Kjell Magne som hittade ett lik i en sandlåda och sedan skulle vittna. Jag lärde mig hela sanningseden man avlägger inför ett vittnesmål på norska. VARFÖR kan man inte få se det igen?

Så var man tillbaka i Stockholm igen. Det var ganska så nice när bussen gled in i staden och de höga husens ljus speglade sig i vattnet efter en ovanligt bekväm resa. (Bus4you får fyyra av fäm toasters.) Min stalker, Janne Westerlund, kunde inte komma och möta mig "Välkommen". Han hade väl fullt upp med att skriva nya skämt eller titta på TV med sin finska fru, men han hade skickat en kopia i stället.

Nu till något helt annat som jag kom att tänka på:
Jag har, till skillnad från många av mina landsmän/kvinnor under trettio, aldrig varit särskilt sugen på att dra till Oslo för att jobba. Det känns lite olustigt att åka "långt" för att träffa människor som pratar samma språk som här fast pizzorna är dyrare... Men nu när jag sitter på tunnelbanan och lyssnar på en norsk i en fyra bakom mig pulserar min norska ådra lite mer. Den där lilla ådran jag haft enda sen "Fjortis" visades på SVT och jag flitigt satt och skrev ner alla "användbara" fraser i en röd bok. Det var då jag började älska språket i väst. 

Så vem vet. Kanske man hittar dit ändå någon gång.