Kerstins allhelgonamysterium

Så länge jag kan minnas så har all helgons dag inneburit en trip till kyrkogården och en kamp om överlevnad. Det är alltid SVIIINKALLT på kyrkogårdar på all helgons dag. På något sätt lyckas man alltid klä sig för kallt och får stå där med lång näsa och nästan doppa huvudet i stearinet för att inte hamna under jorden vid nån av gravstenarna pga att man frös ihjäl. Kanske är det alla andar som längtar efter sällskap och vill få över så många som möjligt på andra sidan livets ridå. De hittar helt enkelt på en dag i början på vintern, som de vet alltid tar oss människor på sängen, ("Men kom inte vintern väl tidigt i år?", och nästa år och nästa år och året efter det också.) då de vet att många inte klätt sig tillräckligt och så försöker de frysa ihjäl oss...?

Nå i alla fall, den här gången tänkte jag inte låta mig luras. Långkalsonger, jeans, strumpor och varma skor, långärmad tröja, varm kashmirtröja, vindtät jacka, varm halsduk, tjock mössa och vantar. Jag skulle inte frysa!

Gissa vem som frös som en gris redan utanför porten på väg in i den ganska varma bilen? Ja, inte var det Aaron Carter iallafall.
Lägg all helgons dag i slutet av juli nästa år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0